Farsta Centrum

Medborgarlön åt alla

Inför medborgarlön och Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, a-kassan och fackliga organisationer är ett minne blott. Idén om att alla måste jobba i samhället är ohållbar. Det är ditt utseende, kön, dina handikapp, din ålder eller härkomst som styr om du får en hyfsad ekonomi.

När jag tidigare har läst insändare om svårigheten att få ett arbete, har det i mitt bakhuvud funnits en tanke om att det är säkert något fel på personen som skrivit detta. Att den här gnällspiken egentligen inte passar på en arbetsplats eller har fel kompetens. För arbetsgivarna måste ju själva få avgöra vilka de vill anställa. Även om de anställer den bästa skådespelaren efter en intervju, vill de förmodligen ha en sådan.

Min nedlåtande attityd har nog mest berott på att det luktat misslyckande och utanförskap om inläggen. Jag har velat tro att personen bakom texten inte försökt tillräckligt, är för negativ eller har fel kompetens. Personen har kanske hela sitt liv varit otursförföljd? Och inte kommer situationen att bli bättre bara för att debattören skriver om sina våndor rakt ut i tomma luften.

Bet mig fast i skrivbordskanten

 Trots allt har jag inte varit så dum att jag gått i villfarelsen om att en arbetslöshet aldrig skulle kunde hända mig. Snarare har jag varit livrädd. Efter lång anställningstid trodde jag mig sitta säkert när jag bet mig fast i skrivbordskanten vid varje omorganisation. Till sist blev jag av med mitt arbete och vi kan säga jag fick mitt straff för att jag tänkte fel. Nu har jag har sökt nästan fyrtio jobb, ingen hör av sig och det är knappt att jag ens får ett nej-tyvärr.  Jag synar mig själv. Börjar ana att min ålder, i kombination med att vara kvinna och ha lång arbetslivserfarenhet, inte är speciellt eftertraktade egenskaper. Tycker att jag läst liknande rader förut. Utan att jag har märkt det har jag ofrivilligt blivit medlem i klubben Gnälliga arbetssökande. Fast en del har aldrig ens haft ett jobb och jag har ju i alla fall haft ett tills nyss.

Medborgarlön hjälper regeringen på traven

På arbetsmarknaden ratas människor på grund av utseende, lägre begåvning, är kvinna i fertil ålder, är handikapp, invandrad, för ung, för gammal, lågutbildad eller för sjuk. En helt vanlig samling människor som alltid kommer att finnas. Det går därför inte att ha en vision om ett samhälle där alla ska arbeta när det är vedertagna attityder och företagens ekonomier som bestämmer ordningen. Dessutom finns det alltid människor som av olika anledningar aldrig kommer att kunna arbeta.  

Eftersom vi vet att det fungerar på det här viset är det dags att sluta hyckla och inse fakta. Lagar mot diskriminering är bra, men det kan vara svårt att bevisa att en arbetsgivare gjort fel. Många drar sig också för att anmäla eftersom det kan innebära att de blir brännmärkta hos andra arbetsgivare.  Vår nuvarande statsminister tycker dessutom att lagar är till för att brytas.Om en arbetsgivare ska ta ett samhällsansvar behöver de ha en rejäl kompensation. Att människor ska tvingas arbeta för löner som det inte går att leva på är heller inget alternativ.

Genom att införa en medborgarlön åt alla, kan vi skapa lite mer rättvisa åt den stora samling av människor som har oturen att inte vara perfekta enligt dagens tuffa normer. Åtminstone tills visionen om  ett arbete för alla har förutsättningar för att fungera. Vi sparar pengar genom att lägga ned Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, a-kassan och skrota fackliga organisationer.